claxner

vi skulle skriva en short story på engelska c lektionen idag. jag skrev om hur svårt det kan vara att bestämma när man ska mötas för att bara sitta på en bänk till höger om ett träd. tänk om det blir för varmt så man bara retas av det kalla vattnet. elller om man bestämmer för långt i förväg så man hinner glömma att man skulle ses överhuvudtaget. och om hur jobbigt det är att vänta på nån som aldrig dyker upp, speciellt om man har glömt att ta med sig nåt att pyssla med, som en bok.

och så skrev jag tre sidor om någon som satt på en karusell och bara åkte runt runt. tills det inte fanns några ljud eller skarpa bilder och den blev en fågel som fick perspektiv för första gången. och flög så högt att no man could reach it and drag it back to earth.

jag drogs nog med av hela moodet i antony and the johnson-låten.